Nils Lilja

Klockare - botanist - litteratör

- Bengt Nordahl -

Nils Liljas ursprung.

Birger Schöldström, som 1895 gav ut ”Klockare Liljas Skånska Historier”, skriver som inledning, att klockare Lilja var en i fars och farfars tid mycket känd man i Skåne. Vad vet då folk om honom i våra dagar? Hans namn är väl föga känt, men för en del är det kanske bekant, att han var klockare och skrev ”Skånes flora”. Man kan ju då få uppfatttningen, att han var en avundsvärd man, som om varje söndag tog upp psalmen i kyrkan och hela långa veckan fick ägna sig åt blom- morna. Denna skönmålning av en klockares tillvaro stämmer förvisso inte på Nils Lilja. Hans överflödande verksamhetslust gjorde, att han aldrig kunde vara sysslolös, men så hann han också med mycket. Han blev därför under sin tid en känd, men också en kontroversiell person.

Nils Lilja född i Blinkarp i Röstånga socken.

Trolle Bonde skriver i Trolleholmsboken, att Nils Lilja var född 18/10 1808 i Ramstorp under Trolleholm. Datum stämmer men inte födelseplats. Frågan är, om han någonsin bodde i Ramstorp mer än möjligen under ferierna. Hans födelsenotis finns i Röstånga kyrkobok, och där får vi veta att socken- skomakaren Hans Nilsson Liljas hustru Bengta Persdotter födde en son den 17/10 1808. Föräldrarna hade samma år ingått äktenskap och övertagit hemmansdelen i Blinkarp efter Bengtas föräldrar Per Turesson och Kierstina Nilsdotter. I husförhörslängden upptas på hemmanet i Blinkarp:

Hans Nilsson 1785 28/11 i Ask
H Bengta 1783 22/7 i Röstånga
s Nils 1808 17/10 ”
Pär 1813 2/8 ”
d Catharina 1810 4/11 ”

Ytterligare 5 barn såg dagens ljus i Blinkarp, innan föräldrarna flyttade till Ramstorp i Torrlösa socken. Hans Nilsson eller Hans Lilja, som han senare kallade sig, var inte född i Ask. Han kom visserligen från Ask, där föräldrarna bodde i Kyrkhuset Ask 4 till sin död 1810. Modern hette Elna Andersdotter och dog 1812. Fadern hade tidigare varit ryttare under namnet Nils Lilja och hade 1779 gift sig i Norrvidinge med Elna Andersdotter från byn därstädes, varest de bosatte sig. Där föddes sonen Hans d 28/11 1785 och de andra barnen, sammanlagt åtta, innan familjen flyttade till Ask. Eftersom Nils Åkesson Cronholm och hans hustru Elna Månsdotter i Kvärk var klockare Liljas mormors föräldrar, kan man väl säga, att hans rötter var väl förankrade i bygden.

Föräldrarna med fem barn flyttade 1825 till frälsehemmanet Ramstorp, som Hans Lilja lämnade 1831 och flyttade först till Ask och några år senare till Billinge. Förutom bonde och skomakare var han också timmerman och murare, och efter ett svårt fall från Billinge kyrkas klockstapel blev han låghalt för livet.

Hans Lilja var även ”naturläkare” och hade sinne för naturen. Kunskapen om växter fick alltså Nils redan från tidigare barndomen. Hustrun Bengta Persdotter, som enligt Nils Lilja var bräcklig och sjuklig en stor del av sitt liv, gick ur tiden den 14 febr 1852, och Hans Lilja dog den 16 jan 1856.

Skolåren i Malmö.

Malmö latinskolas byggnad fram till år 1827. Litografi från 1870-talet.

Föräldrarna hade det så pass bra ställt, att Nils Lilja fick gå i skola i Malmö, och han skrevs in vid Malmö Högre Allmänna Läroverk (Latinskolan) d 25 aug.1824. Han utmärkte sig där som en ovanligt skicklig botanist och omtyckt skald. Inspirerad av nyss utkomna Tegnérs Frithiofs saga skrev han själv en saga, ”Sagan om Odensjön”, med motiv hämtade från sägner, som knutits till denna lilla trolska sjö, belägen inte långt från hans barndomshem i Blinkarp. Han hade även goda anlag för teckning och målning, vilket orsakade honom nedsatt sedebetyg vårterminen 1828. Anledningen var, att det på skolan förevisades en av honom gjord karikatyr föreställande två gubbar med glas i hand. Texten under lär ha varit olämplig och förolämpande mot skolans rektor.

Student i Lund.

Vårterminen 1828 befann sig Lilja i Lund för att studera till präst, men pengarna räckte dåligt. Han var hänvisad till att försörja sig själv och tog anställning hos befallningsmannen Kinberg i Sonnarp i Ask, som inte låg långt från Ramstorp. Han återvände dock till Lund och avlade en obligatorisk examen inför teologiska fakulteten. En ögonsjukdom gjorde dock, att han en tid måste vårdas på lasarettet, och efter det hade han slagit prästkallet ur hågen och bedrev i fortsättningen mest planlösa självstudier. Han åtnjöt olika stipendier, och hans vänner i Lund satte igång en penninginsamling till honom. Till denna bidrog även kronprins Oscar (blivande Oscar I) med 100 riksdaler. Detta gjorde, att han kunde ägna sig åt att skriva dikter och studera växterna i sitt hemlandskap.

Skåne flora.

Vid endast 30 års ålder utkom första upplagan av ”Skånes flora”, en volym på drygt 500 sidor. En ny omarbetad upplaga utkom sedan år 1870, samma år som han dog, och den upplagan skiljer sig mycket från den första och omfattade över 1000 sidor. Liljas flora var på många sätt annorlunda än sina samtida. Den var helt skriven på svenska, och Lilja tar också med allmogens namn på växterna, liksom användning och folktro. Dessutom anges mycket noggrant växtplatser för alla ovanligare arter, vilket har stort värde, när botanikerna i dag vill studera förändringar i växtvärlden. Många av platserna hade han själv besökt, såsom Liljas barndomsmarker kring Blinkarp och Odensjön och Skäralid, Ramstorp, Gryttinge, Rökaholm, Trolleholm, Boarp och många andra.

Båda upplagorna mottogs tämligen ljumt. Den tidens akademiska avundsjuka och högfärd drabbade honom hårt. Under studietiden i Lund fann han botaniska trädgården illa skött, och hans försök att bli amanuens där rönte ingen framgång. Det resulterade istället i, att han helt utestängdes från denna. (Obs botaniska trädgården låg på den tiden, där nuvarande Universitetsplatsen finns.)

Blev klockare i Billinge.

Under 14 år till och från i Lund hann han med mycket inom skilda områden. Sina studier lyckades han däremot inte fullfölja, och när klockaretjänsten i Billinge och Röstånga ledigförklarades, anmälde sig tre sökande, en präst, en skollärare och så Lilja, som stod sist på förslag.

Det berättades länge i bygden, att Lilja vid provet haft hjälp av studentkamrater med god sångröst, och vid valet 1843 blev Lilja vald med stor majoritet. Den magra klockarlönen drygade han ut genom att odla och sälja sällsynta trädgårdsväxter. Under några somrar annonserade han om, att det arrangerades, som det heter ”Skogsparti och Wauxhall med blomsterexposition, ekläring, fyrverkeri och bal hos N. Lilja i Billinge”. Socknen hade verkligen fått en ovanlig klockare!

Fri kärlek.

Man skulle tro, att dessa sommarfester i klockarträdgården med kulörta lampor och marschaller, fyrverkerier och dans hela natten, skulle vara präst och församlingsbor till förargelse, men så var det tydligen inte. Det var helt andra saker som skapade konflikt och protester.

Lilja var långt före sin tid, när han förespråkade fri kärlek, och det visade sig, att han levde, som han lärde. Redan i Lund hade han gift sig med Maria Catharina Eek, och de fick fyra barn tillsammans. När han sedan, medan detta äktenskap varade, fick ytterligare fem oäkta barn med Gustafva Maria Björnberg, titulerad mamsell Björnberg, är det inte underligt, att pastoratets kyrkoherde förehöll honom det oriktiga i hans leverde.

Liljas första hustru dog 1854, och ett halvår senare legaliserade han sin förbindelse med sin hemliga kärlek och fick ytterligare ett barn. Detta avled dock, och även den nya frun dog efter något år. Detta var nog ett hårt slag för Lilja, som dock inte gav upp. I Lund fann han sin tredje hustru, Helena Maria Neuman, som han gifte sig med 1858. Hon var hälften så gammal som Lilja och dog inte förrän 1914. I detta äktenskap föddes fyra barn, men dessutom fick han utomäktenskapliga barn med en Cecilia Persdotter i Röstånga. Denna kvinna fick sex barn, och två av dem bar Liljas namn, men han lär ha varit far till fler.

Ansedel för Nils Lilja

Blir avsatt, men överklagar och återfår tjänsten.

När den gamle kyrkoherden avled 1861, fick Billinge en nitisk nådårspredikant vid namn Olof Andrén. Han fick höra rykten om Liljas osedliga leverne med Cecilia Persdotter i Röstånga och uppsökte henne. Hon erkände under tårar, att Lilja var far till hennes båda barn och även det hon då väntade. Det blev en bitter strid mellan Andrén och Lilja, vilken ledde till, att Lilja på kyrkostämman d 3 maj 1863 blev avskedad. Han överklagade dock beslutet, försvarade sig skickligt, och domkapitlet upphävde beslutet.

Lilja var borta från sin tjänst vid olika tillfällen. 1853-55 var han tjänstledig för att göra en vetenskaplig resa, men han kom aldrig längre än till Malmö, där han bl.a. var redaktör för Malmö Allehanda. Lilja var under åren en flitig medarbetare i flera tidningar, och en del av hans skrifter hade först delvis varit publicerade i tidningar. Det kan tilläggas, att han även planerade en resa till Nordamerika, där han bl.a. skulle samla växter lämpade för norra Europas trädgårdar. Brist på medel gjorde dock, att resan aldrig blev av.

De sista åren.

Lilja hade kvar sin tjänst, men han fick tillåtelse att hålla medhjälpare och överlät det mesta av klockarsysslorna. Själv vistades han längre eller kortare tid på annan ort, och många av hans skrifter utkom under dessa år.

Något om Liljas författarskap.

Förutom ”Skånes flora” hade han även utgivit andra skrifter med botaniskt innehåll och även ”Fauna öfver

Skandinaviens däggdjur”. Under en lång följd av år var Liljas intresse också religionshistoria, och flera böcker behandlade religiösa spörsmål.

Liljas mest berömda bok har titeln ”Menniskan - hennes uppkomst, hennes lif och hennes bestämmelse”, och första upplagan såg dagen 1858, året innan Darwin gav ut sin bok Om arternas uppkomst. Den förbigicks med tystnad av de etablerade litterära kritikerna men blev desto populärare bland vanligt folk och kom ut i många upplagor. Lilja förklarar själv, att han inte skrivit sin bok ”för de lärde, vilka hava volymer i överflöd, utan för folket”. Med tanke på denna bok skriver Viktor Rydberg i ett brev: ”Genom sina mycket lästa skrifter för folket har han slagit vår medeltid kanske djupare sår än någon annan.” Men genom att attackera ”svärdet, korset och penningpåsen, kom boken ”Menniskan” att framstå som pestsmittad för många.

Lilja ägnade sig också åt sociala och politiska spörsmål. Under åren 1864-68 utgav han några häften betitlade ”Vår tid och dess strävanden”, som väckte ganska stort uppseende.

 

Men folkundervisningen i våra dagar är dock ingenting annat än ett blänkande elände. Man fullproppar barnen med onyttiga katekeslexor, inympar på den friska stammen en förtorkad kristendom, använder hela ungdomstiden på att lära dem ett par tryckta ark utantill och lemnar dem lika fattiga, lika toma och lika okunniga, men en smula mer sjelfsvåldiga än i deras spädaste år, då den naturliga böjelsen, men ej okynnet, var deras dagliga följeslagare. All uppfostran, som ej förädlar, upplyser och förbättrar både hjerta och förstånd, är oduglig och ändamålslös. Hvad som således först måste läras är vänlighet, mildhet, kärlek, försonlighet, ljufhet, ödmjukhet, aktning; således skall man uppöfva alla de ädla och naturliga böjelser, som ligga slumrande hos hvarje menniska, och som lättast hos barnet kunna dragas i dagen såsom det renaste guld. Först måste man bilda sig till en ädel menniska och sedan till en sakkunnig och duglig medborgare. Kristendomen i bibelordet, samhällsläran, menniskans och kulturens historia i korthet, jordens geografi samt sitt eget folks historia och utveckling, men framför allt en allmän öfversigt af naturens riken bör tillhöra hvarje menniskas bildning, om också i olika kunskapsmått. Ur ”Menniskan” 1858

Oberäkneliga saker torde framdeles komma att utföras genom elektriciteten, ty man är redan på väg att åstadkomma ett elektriskt ljus, hvarigenom alla andra belysningsämnen kanske komma att undanträngas. Och om man nu äfvenledes kan upptäcka ett sätt att använda den elektriska kraften i stället för ångan vid alla våra maskiner, ångfartyg och jernvägar, hvilket man starkt arbetar på i våra dagar, så har man hunnit till ett mål, som är ännu större än alla de öfriga, enär explosioner genom vattengasens oförsigtiga behandlande skulle förekommas. Men om man nu till alla de storartade saker, som man redan förmår åstadkomma med tillhjelp af ångan och elektromagnetismen, äfven lägger daguerrotypien och fotografien, eller konsten att med solljusets tillhjelp afteckna landskap och enskilda föremål, så står man inför menniskosnillets upptäckter och betraktar alltsammans såsom verldens underverk. Ur ”Menniskan” 1858

Lilja försökte vara folkbildare.

Lilja höll föredrag i olika ämnen, och han stiftade under mitten av seklet en ”Bildningscirkel”, som väl närmast kan jämföras med våra dagars studiecirklar. Det var ortens unga män, som samlades vissa dagar i månaden. Tankarna leder härvid osökt till skollärare Hans Persson i Ask, som ett par decennier senare kom att grunda en av landets första folkhögskolor.

Filosofie doktor.

En av Nils Liljas vänner hade skrivit till universitetet i Göttingen och på något sätt framhållit Liljas förtjänster. Som ett resultat därav blev han 1865 ”kallad till filosofie doktor vid universitetet i Göttingen”. Utnämningen hade skett såsom ett erkännande av Liljas utmärkta förtjänster inom den botaniska vetenskapen, men hemma i Sverige visades ingen större uppskattningen av hans värdighet.

Dog på Lunds lasarett.

1870 befann sig Lilja i Lund och hjälpte till att redigera Folkets Tidning. På hösten blev han allvarligt sjuk och intogs på Lunds lasarett. Där avled han d 19 dec 1870, 62 år gammal, och han begravdes på årets sista dag. Söndagen d 11 aug 1872 avtäcktes nedanstående gravvård, som bekostades genom en insamling bland Liljas vänner. En del av dessa utgjordes av svenskar i Amerika, som ville fira minnet av den man, vars böcker följt dem till det nya landet

En märklig man i flera avseenden.

Mer än ett sekel efteråt kan man vara lite överseende med hans nycker. Han var alltför radikal för sin tid, och det akademiska översitteriet gjorde, att hans åsikter inte kunde accepteras, då han saknade akademisk examen. Men vi som lever i dag kan fortfarande läsa hans böcker, om vi har lust, och hur många liljor har inte växt upp efter honom!

Finns på Malmö stadsbibiotek.

Följande böcker och skrifter av Nils Lilja finns tillgängliga på Malmö stadsbibliotek (en del inte för hemlån):
Biblisk historia efter vetenskapliga grunder (1865), Bönen, barmhärtigheten (1855), Fauna öfver Skandinaviens däggdjur (1863), Framtidstankar öfver de fosterländska frågorna (1862), Kristendomen, dess uppkomst, dess lära, dess historia och utveckling (1860), Kristna läran och prestläran (1862), Kyrkans trosläror, belysta och granskade uti populära ordalag för folket (1869), Menniskan, hennes uppkomst, hennes lif och hennes ... (omarb. uppl. 1889), Skånes flora (1870), Vår tid och dess strävanden (föredrag), Saga om Odensjön etc.

Å gravvården, som är av röd granit och i form av en pyramid, läses:

Åt
d:r Nils Lilja
född 1808,död 1870
skalden, forskaren, frihetskämpen,
restes vården
af vänner och beundrare
i Amerika och Sverige

Å fotstycket en vers hämtad ur Liljas skrifter:

Som en ljusets kämpe
stod du i de tappres led
och för frihet, rätt och sanning
ridderligt bland oss du stred.

Källor: Pehr Jonsson, Den radikale klockaren i Billinge, Onsjöbygden 1985),
Axel Törje, Nils Lilja - Klockare, botanist, litteratör.